Årets bild.

Det har varit lite väl lite disskussioner om Årets Bild tycker jag. Man hörde lite snack
innan tävlingen om att folk tyckte det var konstigt med kategorierna och att det var
otydligt vad de innebar..

Men nu är det som att allt blåst över och alla är goa o glada.

Nu är jag väldigt grön i den här branschen men det känns som att det är väldigt
mycket ryggdunkande. Det är ingen som öppet vill kritisera tävlingen för då
kritiserar man de som vinner. Med tanke på min position i fotosverige (någonstans i
periferin) kan dessa tankar kanske räknas till de lite mer spekulativa.

MEN lite kritik kan jag ge, där jag råkar ha lite koll, i bildspelsklassen. Jag har sett
bildspel som skickades in till tävlingen som jag tycker är mycket starkare och
viktigare än till exempel Lars Darebergs bildspel. Det ska kanske tilläggas att jag
inte har något emot Lars Dareberg. Tvärtom. Han är en av de viktigaste personerna
branschen och en stor inspirationskälla när det gäller just bildspel.
Problemet är väl mest oklarheten. Vad är det som gäller i Årets Bild? Vad är ett bra
bildspel enligt Sveriges viktigaste fototävling? Hur är man när man är en bra
pressfotograf?

Om ni vet någon som för den här debatten någonstans så säg till.

(Nu såg jag att det i Darebergs kommentarstråd här stod en del spännande, även om
det också där är mycket ryggdunkande i stil med "Åh, du borde verkligen ha vunnit
med dina bilder" och det är precis sådant som stör den seriösa och mer intellektuella
debatten)

Förresten, det bildspel jag syftar på som är starkare och viktigare är gjort av Birgitte
Meidell Roald. Tyvärr finns det inte att skåda på internet.


Nåja, inget inlägg utan bild:

Härom veckan träffade vi en konstnär som flyttat från Florens i Italien till en stor
jävla kåk (ordentligt renoveringsobjekt) några mil utanför Sundsvall. Han hade en
underbar ateljé med underbart ljus. Så fort jag går in i rummet känner jag ett lugn
och tänker "porträtt blir lätt som en plätt". Sen tog jag en liten guldram som han fick
hålla upp också för att piffa till det.

First time with the dragons

Ikväll var jag på basket för första gången. Det var inte så dumt, inte så dumt alls.




En av Dragons stjärnor Miroslav Todic under en time out.

Badbild.

Bonusbild från Fränstabadet.

Bildspel: Ridhuset i Ånge

I tisdags var jag i Ånge och fotade ridskola. Det är så skönt när det går bra. Man
kommer hem, tittar på bilderna och känner "yes, alltså". Självklart slängde jag ihop ett
bildspel också. Jag blev rätt nöjd, även om man skulle behöva sitta längre och vara lite
mer pilligare.

Håll till godo: Tryck för BILDSPEL

Nån veckas jobb.

Lite bilder från veckan som gått. Ovan var det ett sportlovsknäck på Fränstabadet.

Nedan kommer tre höjdare (!) på Kårhusets nya VD Anders Moberg, Lina Eliasson som
fyller 30 och Raid Mahbouba, en irakier som inte hade möjlighet att åka till
Södertälje för att rösta.

D&U

Jag fortsätter med vänner i stark kontrast. Här kommer Daniel (Julia, här nere, är ihop med honom)
och Hugo (han och dom bor tillsammans). De är också mina vänner. Och jag har tillsammans med dessa
tu, Malin, David, Julia, Emma, Martina och Jenny haft en mycket trevlig helg. En tackar!



Daniel på Erikshjälpen i sin nya jacka.



Hugo på kåren, på väg att dra.

Flytta för kärlekens skull.

En bild på Julia jag tog med en telefonkamera. Otroligt.



Det är andra gången på kort tid som Julia syns här på webbloggen. Hon är av de nyaste vännerna jag har.
Hon bor här i Sundsvall för kärlekens skull. Hur fint som helst.

Förra veckan

...tog jag till exempel följande två bilderna.


De skulle göra en ledning från något ner i sjön (fattade inte alls) och röret skulle
dras 170 meter under jord med hjälp av en lika lång borr. Tydligen var isen en
förutsättning för att kunna genomföra projektet.



Dykaren som skruva ihop allt.


Sen hängde jag och Janne Hallman med Elsa Sjögren som håller på att spela in låtar
med en producent som tydligen gjort mycket. Patrik Frisk hette han visst.



Elsa Sjögren.

 

Loppis by Carro

Nu kommer ett blogginlägg tillägnat och inspirerat av Carro. Jag ringde henne i går
för att få bra tips om vilken loppis vi (jag och min familj som var på besök) skulle ta
oss till. Carro hade så klart full koll och mellan allt fnitter tipsade hon om Märrgårds
loppis. Men först var vi uppe på Gullgården på norra berget och käkade lunch.



Syrran åt räkmacka.




Kaffekoppen. Foto: Kristoffer.



Vi var de enda besökarna denna söndag.



Inne fanns det massa fina glas som jag inte har någon plats för.



En uppsättning saftglas, 6 st, med tillhörande karaff: 30 kr (=dröm). Köpte inte såklart.



Riktig loppisklassiker har jag förstått.



Pappa fick sig en tankeställare: Är Volvo livet?



Mamma tyckte grisarna var de fulaste hon sett. Jag menade att det förmodligen var
tal om grisarnas grisar. Idévärldens gris. Om jag skulle förklara vad en gris var för
ett barn så skulle jag visa barnet en av de där grisarna.




Mina loppisfynd
Potatismosare
Modesty Blaise-klocka
Solglasögon
Fake-armékniv
                        
50 kronor

Working class hero

Tänkte lägga upp lite bilder från veckan som gått men det hinner jag inte.

Istället blir det en på Tommy.



Tommy Lindberg, ekonomireporter här på tidningen.

Stackars stackars...

... alla sportjournalister. Jag är så klart också besviken men inte alls lika besviken
som dem. Man ser hur deras själ går sönder där i rutan och det känns som allt de
trott på bara rasar samman. Sverige förlorade. Hur. Gick. Det. Till?

Sundsvall Hockey känner sig kanske också lite ledsna nu när de med största
 sannolikhet åker ner till division 1. Stackars n00bs.



En bild från matchen i måndags. Valdes den i tidningen? Nej. Varför? Vet inte.

lol?

Alltså, jag vet att folk säkert hatar när man skriver om att man har många besökare och att folk borde

kommentera och sånt. MEN i går så slängde jag in en länk till min blogg i ett socialt medium och 

besökarantalet ökade från typ 30 stycken på en dag till 130 stycken. Det är rekord med råge kan jag be att 

få säga. Och även om det förmodligen är typ 10% av dessa som uppskattar det dom ser så betyder det att 

det ju är 13 stycken som gör det. Enkel statistik. Till er 13 och ni andra 117 säger jag tack för 

uppmärksamheten.

Och eftersom detta är en bildblogg slänger jag in en bild också. Det är en bild jag tagit med min telefon 

och med en app som heter hipstamatic, tror jag. Kul är det när mobilbilder kan bli bra. Eller roliga. 

Min snygga vän Jenny P.

Kairo-danne och Julia

Daniel och Julia är kära. Dom bor i Nacksta med Daniels kompis Hugo. Hugo är lite
som deras husdjur/morfar/lillebror. Hugo är däremot mycket bättre på skype än vad
Daniel och Julia är.

Snabba steg

Idag kom ett jobb jag gjorde för några veckor sedan på Erik Karlsson som går första
året journalistik är på Mittuniversitetet. Han är också elitidrottare och det var väl det
artikeln handlade om, att plugga och samtidigt träna jävligt hårt.

Vi träffade Erik på skolan där han fick sitta och babbla "i miljö". Sen på eftermiddagen
åkte jag och hängde en timme medan han och Stefan Tärnhuvud tränade i
Nordichallen.

Hur som helst blev jag jävligt nöjd med bilderna så det är kul att äntligen få publicera
här. Det trista var att jag tydligen hade gjort dragarbilden aningens för liten vilket blev
lite halvkass i tidningen. Desto bättre att slänga upp dom här:

Maskotfrossa

Jag har aldrig fått så snabb respons på en bild som i förra inlägget. Jag tackar
 Hugo Nabo med tre starka hej och en till bild på de "sköna" maskotarna.

Bild

Lite väl mycket snack? Fotografer ska ju som bekant inte tycka eller tänka, så nu
 slänger vi in lite bild istället.

Gårdagens match förlorade Sundsvall mot Troja/Ljungby. Nu blir det jävligt tungt för
Sundsvall att ta sig in i kvalet som ligger näst sist och har typ 11 poäng upp och 6
matcher kvar.



Christoffer Bengtsberg kollade klockan ofta under tredje perioden.



Ett par minuter kvar, time out. Stefan Andersson ser trött ut.



Maskotarna hejade kanske inte tillräckligt.

Heja demokratin!

Låt mig förtydliga lite. (och be lite om ursäkt)

Fusk är fusk och bör fördömas. De se sysslat med fusket bör således inte få vara på
några listor över huvudtaget. Avslöjandet av det hele = bra journalistik.

Det jag menar är att det är konstigt att låta Moderaterna som helhet stå till svars inför
hela svenska folket. Jag tycker det är att ta i.

Och för att man ska dra i demokrati-spaken (att det skulle vara en fara för
demokratin) måste man ju tycka att det system vi har i dag är något sånär
demokratiskt.

Det system man har i dag är att partierna får ordna sina listor som de vill där den som
hamnar överst har störst chans att komma in i Riksdagen och den som står sist...
Partierna använder sig då av provval där medlemmarna då får rösta, men det är ofta
en minoritet som väljer att rösta. Detta är alltså inte ett lagstadgat val.


Även om mina formuleringar i förra inlägget (och det här också kanske) är lite klantiga
och hårda så tycker jag att medierna har dragit det lite väl långt. Bra och viktigt att
man skriver om det – men lite onyanserat och lite väl stort mediepådrag.

Medievärlden.

Det finns mycket med medier och tidningar som stör mig för tillfället. Jakten på läsare och lätta nyheter
känns stor.

En sak som stör mig är bevakningen av Moderaternas "valfusk". Medierna drar igång värsta drevet för att
några stureplansmoderater har betett sig oetiskt i samband med ett provval. Detta är något som kanske rör
partiets medlemmar jättemycket och det kan självklart beröra väljarna en aning, men jag har svårt att se hur
det är befogat att Fredrik Reinfeldt ska behöva stå till svars för detta i riksmedierna. Moderaterna har
interna förtroendeproblem, det är inte nån jävla fara för demokratin.
Att jag kanske tycker det är kul när Moderaterna får dålig publicitet väger inte upp för den dåliga
journalistiken jag stör mig på.

En annan sak som stör mig är dessa opinionsundersökningar som alla tidningar smäller upp på förstasidor.
Fy fan va billig journalistik. Läs Jesper Strömbäck och kolla på när han var med i Agenda.

Hemma.

Två drömbrudar



Mamma Karin och svägerska (snart) Anna.

Övertid

Senaste dagarna har varit ganska lugna. Detta gör att man som fotograf börjar fundera
över vad sjutton man skulle kunna göra när man har ett par timmar över. Nåt att bara
dra iväg på. Ett litet projekt man kan återkomma till och som kan vara viktigt eller
bara lite kul... men vad skulle det kunna vara då.

Nu drar jag till sthlm över helgen. På måndag ska jag tydligen på hockeyträning kl 7
på morgonen. Osar idioti, men vad gör man inte. ST möter iallafall Dagbladet på
lördag om en vecka, 13:00.


Här en bild från en villabrand som inte var så mycket brand, mest villa.

Studentträff

Ibland när man är ute träffar man andra journalister. Man hälsar och kanske säger
några ord till varandra. Trevligt med kollegor, även om man är "rivaler".

Men häromdagen när jag var ute så var vi plötsligt sex journaliststudenter (en som
gått ut) på samma plats. Alla i väntan på att taket på skolan skulle lyftas. Det var en
trevlig stund.


Här är två av dem, Sofia och Emilia i Jour09 ute på tv-inslagsuppgift.

Tredje veckan

Några sköna byggjobbare lyfte av ett tak, som rasat in, från en skola.


I måndags fick jag åka ambulans på racingbana. Det var jävla ball. Problemet vara att
när jag kom hem hade jag bara bra bilder på fel ambulans, den gamla. Knäcket
handlade så klart om den nya ambulansen. Idiot.

Här är iallafall den gamla:

Hammarbyarn

På redaktionen har vi en klippa som heter Lars Windh. En mycket trevlig och rolig kille
från Stockholm (så klart). Han är vad man kan kalla en klassisk lokalreporter. Han gör
alltså (av vad jag har försått) mest "omnejds-knäck", typ Ånge, Njurunda etc. Då plåtar
han också själv och när han gjort det kommer han och sätter sig mitt emot mig och
snackar lite med mig och lite med sig själv. Väldigt trevligt.



Lars när han sitter och fixar mitt emot mig.

Bildspelspepp

Håkan Humla aka Kungen är en toppenfotograf här på redaktionen. Och han var för
några veckor sedan på en bildspelskurs i Kalmar som leddes av bland andra Lars
Dareberg. Detta resulterade i att han nu är väldigt peppad på bildspel, och vem är
inte det liksom. Jag hade bara haft praktik i 10 minuter innan han fråga om inte jag
kunde visa honom lite final cut.

Han har nu dragit igång en liten idé som fotogänget ska jobba med tillsammans.
Jäkligt kul. Det känns som att det finns mycket energi och nyfikenhet här på foto.
Jag ser mycket fram emot den här våren. Det kommer bli grymt.

Nu hade det ju passat med en bild på Håkan, men det har jag inte tagit någon.

Konstigt, med tanke på att han flertalet gånger lagt till "Nu hamnar man väl på
bloggen" efter att han sagt något lustigt. Note to self: bild på Humla


Slänger istället in en bild från i går när några bussar fastnat i backen

Bildspel!

Jag har slängt ihop mitt första bildspel. Stolt, men inte nöjd. Nu gäller det bara att effektivisera skiten så att
man kan slänga ihop bildspel i ordets rätta bemärkelse, inte som nu att jag suttit typ 5 timmar med att bara
försöka få ihop några ljudklipp.



Kolla bildspelet HÄR


I morgon kommer jag dessutom ha en hel sida i tidningen där jag stått för bild, så klart, men även text.
Stolt, men inte nöjd.