Cheap Beat

Cover till ep:n Club Cheap Beat
cheapbeat.com

jag älskar dom här grabbarna.

Minnen från medelhavet.

Jag saknar Barcelona. Det var mycket trevligt. Charlotte är en mycket bra tjej. Och hennes tre stora starka karlar till roommates gick inte av för hacke dom heller.
Här hade hon förresten precis vart och uträttat nåt i buskarna, polisen som gick förbi såg inte så glad ut. Han försökte stirra oss till häktet eller nåt.

Un portrait.

Konstnär i Grenoble.

Med ungdom i minnet

Grenoble sept 07.

Bredvid Långholmen

Är det okej att tycka det är lite jobbigt med vintern ibland?
till vänster kim, till höger acke.

Om samhället pissar på dig..

..då är det bara att dra ner brallerna och pissa tibaks.

Fascist, nej tack.

Dom finns överallt. Dom som säger emot. Här i Barcelona. Tänker ibland att jag är en av dom, ibland inte. Måste skrika högre, det måste alla.

På lördag är det en utställning i Humlegården i sthlm. (samma hänger uppe i göteborg och malmö samtidigt). Utsällningen heter "Fotografi för välfärd". Vi är många fotografer, stora som små, har samlats för att visa vad vi tycker och tänker.
Kl 17 auktioneras fotografierna ut och överskottet går till Situation Sthlm (Aluma resp Faktum, i gbg och malmö).
An importent thing for a good cause. 2 in 1.

Baoum.

Artgalleri, Grenoble sept 07.

Siesta.

Barcelona, sept 07.

Första två rullarna ligger i sköljen och Bob Dylan's blues är i högtalarna. It feels good to be home.

"I don't have a sport's car and I don't even care to have one. I can walk anytime around the block"

Jonas spel

Jag var på Larry Clark's grejer ("Wanted" med Helmut Newton och Ralph Gibson) i Berlin och tänkte att såna bilder är det inte alla som tar.

Bilden är från göteborg dryga månan sen.

Äntligen hemma

Nu har jag kommit hem igen, allt har vart bra och bla bla.

Snart kommer bilderna tillbaka till denna fotoblog. Bilder från min resa då förhoppningsvis.

First I take Manhattan...

Berlin. Underbar stad. Underbar.

I fredags kväll, när vi hade skrapat färg fran fönster nagra timmar och malat lite, fick vi för oss att vi skulle klä oss sjukt snyggt med vara nya verktyg. Jag hade köpt en grym skjorta och kalle hade fatt den snyggaste tischan av mig. Vi skulle ga ut pa stan och dricka nagra öl tänkte vi men fastnade vid en poster. Stället hette Lido och det var 60s night plus att ett svenskt band spelade. Vi va helt enkelt tvugna att ga dit. Efter lang tids letande och en jävla massa idioter som pekat fel kom vi iallafall dit. Utanför star en bil, en Aston Martin, helt malad som en brittisk flagga. Det var ganska enkelt att ta beslutet att entra. Väl inne pa klubben är det som att ga in i en film. Bandet som spela har typiska modskläder och det gar runt en massa britter och ser asballa ut och massa andra modsare. Jag blir överlycklig men kan inte halla mig fran att skänka Nils Ingemar Bergman en tanke. Min kära vän som varit en sann modsare under hela den tiden jag känt honom. Han är alltid ledsen över att det inte finns nagra bra ställen i sthlm och att alla hans kompisar lyssnar pa Tough Alliance pa alla efterfester. Han hade kunnat dö efter en sadan scen jag nu upplevde. Snackade lite med bandet senare och dom förklarade att alla ska va sa jävla balla i sverige sa folk tycker bara dom är töntiga som spelar gammal musik. Jag tyckte dom va balla iallafall. (http://www.myspace.com/themovingsounds)

Igar hade Rocco, killen som bodde i Kalles lägenhet innan Kalle tog över kontraktet, sagt att vi skulle hänga med till en Lucky Strike releaseparty. Fine, tänkte vi. Det later ju asball. Och det var det ju ocksa. Stället, som sag ut som the Factory, var fyllt med massa snygga och balla people och en massa konstiga aktiviteter. Det var mycket impulsiv konst, polaroidbilder, interaktiv projektioner, teve i realtid..
Det bästa var att jag kände mig sa jävla rätt. Kungen hela dan. Snyggaste killen i stan. Vi drog runt och snackade med folk och drack öl och tog bilder mest hela kvällen. En underbar grej som hände var dessutom att den vackraste bartendern av dom alla försökte hooka up mig. Hon sag ut som en mindre sockersöt Marlyn Monroe. Behöver jag säga att jag kände mig odödlig. Efter ett tag drar Rocco och hans kompis med oss för att dra vidare. Men sa far dom för sig att vi ska ga till deras bil sa dom kan snorta kola innan vi drar vidare. Visst, tänker jag. Det är väl sant som händer i Berlin. Tilläggas maste att jag saklart inte sniffade nage snö.
Roccos kompis jobbade, precis som Rocco, med film och hade precis varit location manager pa film med Tom Cruise. Jag blir eld och lagor saklart eftersom jag älskar Tompa. Han berättade att denna filmen kommer bli riktigt bra. Jess, tänkte jag. Sen aker vi taxi runt halva stan och kommer hem, trötta men nöjda, kl 8:00.

.. then I take Berlin.

Vid en kaj i Amsterdam.

Anmærkning: Jag avskyr nær folk skriver fler æn ett utropstecken. Ser ut som nån jævla 13åring som skrivit. Jag ber såklart om ursækt och får stå till svars før vad jag gjort.

En liten historia som Maximillian, tyske filmaren, berættade før mig på tåget kanske kan ge lite plåster på såren:

Hans morbror, som också var tysk, var en riktig fartromantiker. Ælskade bilar och vægar. Kørde bil vart han æn skulle. Snabbt skulle det gå.
Morbrorn hade varit på besøk i London hos några bekanta och skulle ta sig hem mot Frankfurt nær han stannade på en bensinmack næra London før att tanka upp. Dær ær det en ung pys som frågar om han kan få lifta ner till Frankfurt. Visst får han det.
De två pratar på och verkar komma øverrens ganska bra.
Nær de kommit øver den tyska grænsen och kørt en bit så blir de stoppade av en konstapel. Morbrorn blir svettig før han vet att han redan har många fortkørningsbøter och får han en till kommer han førmodligen bli av med kørkortet nær myndigheterna sagt sitt.
Nær konstapeln kommit fram och førklarat att det minnsan hade gått lite fort blir Morbrorn lite desperat och prøvar bønandets konst såvæl som mutandets.
Medans detta fortskrider går vår kære væn Liftaren ur bilen. Han tar en liten promenad runt den och stannar vid konstapeln. Han står ganska næra och glor utan att sæga ett ord. Sen går han tillbaka och sætter sig i bilen igen.
Konstapeln var svårkøpt och bøtern var ett faktum. Morbrorn gasade ivæg, något førsiktigare førstås, i riktning mot Frankfurt.
De två mænnen pratar vidare och Morbrorn frågar vad Liftaren hade før ærenden i London. Liftaren førklarar att han faktiskt suttit i fængelse før "stealing a lot of things". Morbrorn blir lite blek men tænker ændå att "det ær ju en trevlig ung man så..." och funderar inte mer på saken.
Væl framme i Frankfurt stiger Liftaren ur bilen och tackar før skjutsen. Han beklagar att han inte, då han suttit i fængelse, kan ge några pengar i ersættning før resan. "Exept..", tillægger han, "..YOUR money of course." och stræcker fram Morbrorns plånbok, "I just wanted to see if I still had it in me..". Morbrorn klæmmer fram ett nervøst leende, tackar før plånboken och kollar lite førsiktigt om allt ær kvar. Sen sæger Liftaren "But there's one more thing I can do for you. actually." och tar upp ett ganska stort block ur jackfickan. Morbrorn tar emot blocket och kollar igenom vad som verkar vara nåt sorts formulær. Nær han ser sitt namn førstår han att det ær polisens kopia på hans bøter. Shockad och øvervældigande av lycka tittar han upp mot Liftaren genom fønstret men finner honom førsvunnen.

"Hej hopp halloj Bloggboken.
Igar kom jag till Amsterdam. Prag har aldrig vart trakigare. Nej, men det var okej. Orkade bara inte anstranga mig tillrakligt. Hemlangtan var total och jag valde att fly fältet (efter att ha kollat in bourne ultimatum) mot Amsterdam. Har ar det betydligt harligare. Jag köpte ocksa Chronicles..."

Och det var allt som han sparas innan denna dator fuckade upp hela skiten. SUCK!!!

Langsta inlagget hittils.. Men jag skrev lite om att det var ball att ha dylan som kompis i väskan och allt blev mycket mer romantiskt. Och sen berattade jag om en man jag traffade pa taget mellan Prag och Amsterdam. Maximillian. En 74arig filmskapare som gjort en massa dokumentarer. Han hade en kompis i paris som han hangde massa med pa 50-60talet. Det var Jean Luc Godards syrra. En gang nar dom sag honom pa stan sa hon "Look at him... there he's sittin in a cab with TWO girls! He's an idiot, a discraise to our family". Sen kom A bout de souffle... jo ja tackar ja.


mors!

Nederlag.

Hittade saklart inte nan svensk pub i prag som skulle visa matchen. Jag sitter och kollar minut för minut pa sportbladet. Suck och dyrt. Men men..

För att säga nat positivt för omväxling: Jag tror jag har nagra schyssta bilder. Känns bra. En av anledningarna till att man längtar hem. Man vill soppa. Develope. Kopiera, redigera. Och förstas skicka till alla man tagit adress av. Dom kommer bli klart nöjda tror jag.

Auf vidersien?

Eftersom jag sitter vid en tjeckisk dator sa lzckades jag radera ett inlägg istället för att ändra det. Rubriken var felstavad:

"Faux mariage
Kom till Grenoble igar. Träffade Bastien och drack lite vin i hans 'studio'. Väldans trevlig kille. Och idag har han visat mig runt staden, en mycket vacker stad. Den är omringad av berg och det är mycket fina gamla hus. Sen pa kvällen sa var vi med om en sorts art-performance. Det var ett falskt bröllop som nagra konststudenter hade arrangerat. Jävligt roligt var det iallafall. Vi gick genom hela stan i ett tag (train), fran galleriet till kyrkan och vid kyrkan var det en liten cermoni och mycket champagne. Sen var det fest i galleriet med ännu mera vin.Grenoble är alltsa: so far so good.Imorrn ska jag ga upp i bergen och se staden fran ovan. Det känns som om jag är skyldig den det.Au revoir..."
5/9

Sa har det hänt. Min kropp har svikit mig. Inatväxande acne har spridit sig som en löpeld och 4 stora praktexemplar har bildat likt en bergskedja över min annars ganska osarjade nuna.
Gissar att det kommer eskalera ytterligare da jag har vart pa resande fot i 27 timmar idag/igar och inte duschat eller bytt kläder pa ett bra tag. Gissar att det hör till.

Ikväll är det fotboll. Sjukt viktigt. Fan bara att man är i Prag. Kan bli svart att hitta nanstans där den visas. Har för tillfället ingenstans att bo heller men det är inte det stora problemet.

Missade tusen tag inatt och suckade högt manga manga ggr. Men jag lyckades ända sicksacka mig fram genom det sjukt trakiga tyska landskapet. och ta mig fran Grenoble till Prag ganska snabbt, vilket gör mig stark da det kanns som jag övervunnit tagsystemet. Enligt nan javla receptionist skulle det ta mig 28 timmar för natttaget fran Frankfurt var fullbokat (gjorde inte sa mycket da mina erfarenheter med frankfurt inte är dom bästa). Men även fast jag missade alla tag jag försökte ta sa tog det "bara" 27 timmar som sagt.
Grattis mig. You loose, sunkiga receptionisten i Zurich.

Skrift, nej.

Imorgon åker jag till Grenoble. Jag har ingen aning om vad det är för stad men det ligger visst vid bergen. Sista kvällen i Barcelona blir lugn. Har lovat att laga mat som tack för att jag får bo här.

Känns jävligt skumt att jag ska vara ute i typ 3 veckor till. Konstigt med spanjorer också. Eller deras mat.

Återkommer när jag har nåt mer intressant att skriva. Det här håller ju inte.

Barcelona

Jag trivs ganska bra här. Mycket kul att hänga med Charlotte. Det var så länge sen vi sågs. Finns inte så mycket att säga mer. Fin stad, härlig atmosfär, roliga affärer och jag har köpt espandrillos i den roligaste skoaffären jag vart inne i. Det tog typ 30 minuter innan man fick hjälp. Jaja, skitsamma.

Jag ska gå ut på stan en sväng nu medans dom andra sover. Sen ska vi nog dra till stranden. Mycket fin dag idag.

Efter en lång dags resande och jag kom till slut fram till paris kl 21:15 igår kväll. Låste in mina väskor och började spatsera staden. Jag hade inga planer på att hitta hotell utan tänkte att 11 timmar kan man nog slå ihjäl på annat sätt än att sova. När klockan slår 2 är jag tillbaka på stationen efter att ha blivit ruinerad då jag köpt en öl för 6,70 euro och en liten för 4. Tyckte väl vid det här laget inte så mycket om min nya stad. Men när jag sitter och lyssnar på musik på stationen så kommer plötsligt en liten marockan cyklandes och cirkulerar kring mig. Han presenterar sig som Moha, är 20 år och det visar sig att han kan typ 3 ord engelska varav ett är 'fuck' och ett annat är 'you'. Men trots våra språkliga hinder så lyckas vi bli vänner över en natt. Det visar sig att han är kungen på denna perongen. Han känner alla ooch säger nåt om att han kommer dit varje kväll kl 12 och åker hem kl 8 på morronen. Sen kommer en äldre kille fram och hälsar, Toran (eller Turkish, som Moha kallar honom). Han är klädd i slitna 501, jeansjacka och har tredagars käggstubb. Klassisk 90talsgrabb alltså. Han är om möjligt ännu sämre på engelska. Moha tar, när vi säger att vi måste på toa, med oss till en dörr som inte ser ut som en toalettdörr. Det är det inte heller utan den går till en trappa som leder oss ner tilll nåt källarutrymme. Där nere går vi några labyrinter och tar oss fram till en stor personaltoalett med fina handdukar och duschar. Jag är skitskraj för att det ska komma nån vakt och slå ihjäl oss men tänker att "det är äventyr jag vill ha, och det är äventyr jag har fått". Toran bestämmer sig för att duscha medans jag och Moha går upp och sätter oss igen. Sen går vi ut i paris och spenderar natten spatserandes och hackigt kommuniserandes. Denna udda trio. Toran le tyranne, Moha Marockanne, och lilla jag.

Nu är jag i barcelona men det är en annan historia.

Nu är jag ju i lund. Inte än ute i europa. Jag kommer resa halv sju imorgon från Lund C. Sen är jag på tåget till kl 21:05 då jag landar i Paris. Där spenderar jag natten någonstans... åker sedan mot Barcelona kl 8:15 och är framme 18:42.

Resfebern håller för övrigt på att ta kol på mig. Tur att allt är bestämt så det inte går att ändra sig.

Motgång nr 1

Kameran funka såklart inte. Lämna tillbaks den direkt och svor lite. Men men, jag får försöka hitta nån annan istället. Det kan ju inte vara så svårt.

Interrailkortet är inköpt iallafall. Fattar sålklart inte hur det funkar även fast jag frågat och fått svar. Det löser sig nog.

Glömde förstås att skriva att det var tågluff jag skulle åka på. Inte för att jag tror det är så många som inte redan vet det som läser den här bloggen men man vet ju aldrig.

Nästa gång jag skriver är jag inte i sthlm längre iallafall.

Förberedning.

Hej folk.
Detta kommer under en tid framöver förvandlas till en reseblogg. Istället för fotoblogg. Jag ska försöka bespara er på vanligt skitsnack ("såg värsta snygga väskan på en suuuupertrevlig liten boutiqe i barcelona ;D ) och istället försöka mig på att leverera pretentiöst skrivna små handplockade anekdoter. Men som vanligt, skriver jag skit så är det ju bara att sluta läsa. Det är ju det som är tjusningen med text.

Jag känner iallafall ett otroligt sug efter tri-x. Och förhoppningsvis har jag en ny kamera med mig också, som jag ska inhandla imorgon. Tack Thomas.

Jag är nervös, men samtidigt stolt över mig själv för att jag ger mig iväg. Jag har tänkt mig den här resan som nåt jävligt punkigt och lite en försenad tonårsrevolt. Självständigt och starkt. Men så, ikväll gjorde sig tryggheten hos föräldrar påmind. Och det faktum att jag bor i danderyd. Jag fick en "sommarpresent" av mor och far, dom bjuder mig på nån billig flygbiljett så jag slipper fundera på hur jag ska ta mig hem. Lite mindre punkigt men samtidigt väldigt skönt. Tack mor och far.


Avslutar med en sista bild före avresan. Johan Ekman på bilden i hans hiss.

I väntan på igår