First I take Manhattan...

Berlin. Underbar stad. Underbar.

I fredags kväll, när vi hade skrapat färg fran fönster nagra timmar och malat lite, fick vi för oss att vi skulle klä oss sjukt snyggt med vara nya verktyg. Jag hade köpt en grym skjorta och kalle hade fatt den snyggaste tischan av mig. Vi skulle ga ut pa stan och dricka nagra öl tänkte vi men fastnade vid en poster. Stället hette Lido och det var 60s night plus att ett svenskt band spelade. Vi va helt enkelt tvugna att ga dit. Efter lang tids letande och en jävla massa idioter som pekat fel kom vi iallafall dit. Utanför star en bil, en Aston Martin, helt malad som en brittisk flagga. Det var ganska enkelt att ta beslutet att entra. Väl inne pa klubben är det som att ga in i en film. Bandet som spela har typiska modskläder och det gar runt en massa britter och ser asballa ut och massa andra modsare. Jag blir överlycklig men kan inte halla mig fran att skänka Nils Ingemar Bergman en tanke. Min kära vän som varit en sann modsare under hela den tiden jag känt honom. Han är alltid ledsen över att det inte finns nagra bra ställen i sthlm och att alla hans kompisar lyssnar pa Tough Alliance pa alla efterfester. Han hade kunnat dö efter en sadan scen jag nu upplevde. Snackade lite med bandet senare och dom förklarade att alla ska va sa jävla balla i sverige sa folk tycker bara dom är töntiga som spelar gammal musik. Jag tyckte dom va balla iallafall. (http://www.myspace.com/themovingsounds)

Igar hade Rocco, killen som bodde i Kalles lägenhet innan Kalle tog över kontraktet, sagt att vi skulle hänga med till en Lucky Strike releaseparty. Fine, tänkte vi. Det later ju asball. Och det var det ju ocksa. Stället, som sag ut som the Factory, var fyllt med massa snygga och balla people och en massa konstiga aktiviteter. Det var mycket impulsiv konst, polaroidbilder, interaktiv projektioner, teve i realtid..
Det bästa var att jag kände mig sa jävla rätt. Kungen hela dan. Snyggaste killen i stan. Vi drog runt och snackade med folk och drack öl och tog bilder mest hela kvällen. En underbar grej som hände var dessutom att den vackraste bartendern av dom alla försökte hooka up mig. Hon sag ut som en mindre sockersöt Marlyn Monroe. Behöver jag säga att jag kände mig odödlig. Efter ett tag drar Rocco och hans kompis med oss för att dra vidare. Men sa far dom för sig att vi ska ga till deras bil sa dom kan snorta kola innan vi drar vidare. Visst, tänker jag. Det är väl sant som händer i Berlin. Tilläggas maste att jag saklart inte sniffade nage snö.
Roccos kompis jobbade, precis som Rocco, med film och hade precis varit location manager pa film med Tom Cruise. Jag blir eld och lagor saklart eftersom jag älskar Tompa. Han berättade att denna filmen kommer bli riktigt bra. Jess, tänkte jag. Sen aker vi taxi runt halva stan och kommer hem, trötta men nöjda, kl 8:00.

.. then I take Berlin.